KKO 1927 I 38. Särskilda överlåtelser av bostolsaktie, först från omyndiga barn genom dessas förmyndare till denne och därefter vidare till andra personer, hava samtliga förklarats ogiltiga på den grund, att den första överlåtelsen varit olaglig och olagligheten uppenbart och otvetydigt framgått ur den å aktiebrevet tecknade överlåtelsens ordalydelse.

Isä on lastensa holhoojana siirtänyt näille kuuluvan asunto-osakkeen itselleen, minkö jälkeen osake on siirtynyt muille henkilöille. Kaikki luovutukset julistettu mitättömiksi sillä perusteella, että ensimmäinen luovutus on ollut laiton ja tämä seikka selvästi käynyt ilmi osakekirjaan merkityn luovutuksen sanamuodosta.

Vid Helsingfors RR hade Aina Fredrika Lehtinen, som 4/6 1923 förordnats till förmyndare för Lilli Aino Linnea Lehtinen och sin då ännu minderåriga dotter Aune Laila Lehtinen, numera Broman, efter stämning å M. Lundqvist, J. Lepomäki, R. Kärävä, Fastighets Aktiebolaget Villa Solsken och Kansallis-Osake-Pankki anfört, att bemälda omyndigas fader O. A. Lehtinen såsom säkerhet för ett åt honom av Kansallis-Osake-Pankki i november månad 1918 och ett annat i maj månad 1919 beviljat lån hos banken pantsatt aktierna N:ris 65, 66 och 67 i Fastighets Aktiebolaget Villa Solsken, vilka aktier berättigade till en lokal i bolaget tillhöriga gården N:o 3 vid Ulrikagatan i Helsingfors, samt därvid, enär dessa aktier tillhört Aune Laila och Lilli Aino Linnea Lehtinen, genom anteckning å aktiebreven å barnens vägnar och i deras namn 22/10 1918 överlåtit aktierna åt sig, varefter Kansallis-Osake-Pandkki till gäldande av nästnämnda lån försålt å frivillig aution aktierna åt J. Lepomäki och V. Giers, från, vilka aktierna medelst köp övergått till Kärävä, som i sin tur överlåtit desamma åt Lundqvist. Enär O. A. Lehtinen emellertid icke lagligen kunnat åt sig överlåta berörda sina myndlingar tillhörande aktier eller å deras vägnar pantsätta desamma för sin egen gäld samt hans ifrågakomna åtgärder förty varit ogiltiga och sagda bank följaktligen icke berättigad att till säkerhet för nämnda gälds betalning vare sig innehava aktierna såsom pant eller försälja desamma samt de personer, vilka sedermera omhändarfått aktierna, därigenom icke blivit lagliga ägare till dem, utan de fortfarande tillhörde makarna Lehtinen bemälda döttrar, fördenskull hade Aina Fredrika Lehtinen yrkat icke allenast att Aune Laila och Lilli Aino Linnea Lehtinen måtte förklaras vara ägare till ifrågavarande aktier, vilka senare blivit åsatta numrorna 75, 76 och 77, ock den till dem hörande lokalen, samt Lundqvist förpliktats att utgiva aktierna, utan även att ovanberörda överlåtelser, i stöd av vilka Lundqvist gjort anspråk på aktierna jämte lokal samt blivit såsom deras ägare hos bolaget inregistrerad, måtte förklaras ogiltiga och bolaget åläggas att i aktieregistret anteckna Aune Laila och Lilli Aino Linnea Lehtinen såsom fortfarande ägare till ifrågavarande aktier.

RR u. 19/1 1924; och emedan det ej ålegat Kansallis-Osake-Pankki att pröva huruvida aktierna utan motsvarande vederlag och således olagligen frånhänts makarna Lehtinens bemälda döttrar, utan banken på grund av den å aktierna till O. A. Lehtinen tecknade överlåtelsen ägt rätt icke allenast att mottaga aktierna såsom pant för berörda lån utan jämväl att genom försäljning av panten i enlighet med pantförskrivningsvillkoren göra sig ur densamma betald för lånet; ty och då J. Lepomäki, som jämte annan person inropat aktierna å den auktion, å vilken de på föranstaltande av Kansallis-Osake-Pankki vid nästantytt förhållande försålts, dymedelst lagligen blivit ägare till aktierna och därefter i sin tur försålt dem åt Kärävä, av vilken Lundqvist såsom aktionär i Fastighets Aktiebolaget Villa Solsken genom dom berättigats att på grund av den aktieägarena i bolaget tillkommande lösningsrätten tillösa sig aktierna, samt Kärävä och Lundqvist vardera således även på lagligt sätt blivit ägare av desamma, förkastade RR Aina Fredrika Lehtinens i målet utförda talan.

Aina Fredrika Lehtinen, i egenskap av förmyndare för Lilli Aino Linnea Lehtinen, samt Aune Laila Broman, som efter det RR :ens utslag avkunnats uppnått myndig ålder, anhöllo om ändring.

Åbo HovR (hovrättsrådet Hartman, hovrättsasessorn Wasastjerna och notarien Tauleri) dom 4/12 1925: Ej ändring.

Aina Fredrika Lehtinen såsom förmyndare för Lilli Aino Linnea Lehtinen samt S. G. och Aune Laila Broman sökte ändring.

HD (justitierådet Blåfileld och hovrättsassessorn Nevalinna) dom 8/6 1927; och enär vid den föryttring av ifrågavarande aktier jämte besittningsrätten till sagda bostadslägenhet, dessmedelst desamma enligt anteckningarna å aktiebreven av omyndiga Aune Laila och Lilli Aino Linnea Lehtinen genom deras förmyndare O. A. Lehtinen överlåtits till denne, någon särskilt förordnad rättsbevakare för de omyndiga icke närvarit och i överlåtelsen deltagit samt densamma förty icke ägt laglig giltighet, så och emedan nämnda olaglighet uppenbart ur anförda ordalydelse framgått samt vid sådant förhållande aktiernas mottagande såsom säkerhet för Kansallis-Osake-Pankkis fordran hos O. A. Lehtinen och deras försäljning till samma fordrans gäldande likasom även de följande överlåtelserna, till vilka ej heller, såvitt i målet visats, behörigt godkännande för de omyndiga eller efter omyndighetens upphörande för Aune Laila Broman erhållits, icke blivit för dem bindande, förklarade HD samtliga omordade överlåtelser av änsagda aktier ogiltiga och ålade ej mindre Lundqvist att utgiva aktierna till makarna Broman och Aina Fredrika Lehtinen i egenskap av förmyndare för Lilli Aino Linnea Lehtinen än även Fastighets Aktiebolaget Villa Solsken att i sitt aktieregister anteckna Aune Laila Broman och Lilli Aino Linnea Lehtinen såsom ägare till ifrågavarande aktier.

(Hovrättsrådet L. Woipio fann att enär den å ifrågavarande aktier till förmån för O. A. Lehtinen tecknade överlåtelsen varit avfattad i sådan form att därur tydligen framgått det överlåtelsen icke varit lagenlig, Kansallis-OsakePankki vid emottagandet av aktierna såsom pant icke kunnat få bättre rätt till dem än den varmed O. A. Lehtinen innehaft desamma; men emedan Lundqvist, sedan han efter den omgång, som av käromålet och rådstuvurättens utslag närmare framgick, omhänderfått berörda aktier, icke kunde anses innehava dem i ond tro och således ej vore pliktig att på anförd grund utgiva dem åt Aune Laila Broman och Lilli Aino Linnea Lehtinen, ty och som yrkandet att ovanberörda aktieöverlåtelser måtte förklaras ogiltiga, uti detta sammanhang saknade rättslig betydelse, fann hovrättsrådet Aina Fredrika Lehtinen och hennes medparter icke hava anfört skäl till ändring av det slut, vari domstolarna i målet stannat.

Justitierådet Sarva yttrade att han, på de uti hovrättsassessorn Nevanlinnas utlåtande anförda skäl och då itrågavarande aktiers i utlåtandet omnämnda emottagande såsom pantsäkerhet samt deras följande överlåtelser sålunda icke kunde anses hava skett i god tro, förenade sig om det slut, vari asessorn Nevanlinna i saken stannat.